Vilket jobb, vilket liv.

Bla bla bla. Här sitter jag och..sitter. Vilket jobb. Man sitter här och låtsasjobbar, nä, man behöver inte ens låtsasjobba så lite är det att göra, att man kan slösurfa eller blogga eller vad som helst. Med gott samvete. Men det är inte direkt nåt njutningssurfande man håller på med, nä man sitter på helspänn för om några timmar smäller det. I alla fall ibland och det gjorde det igår. Telefonen ringde, samtidigt som minst tre reportrar kom in med sina stressade små kroppar och hispade ur sig vad de ville ha. Sen började nån hojta på intercomen (hjälp!), så då fick hon jag jobbade med rusa dit och försöka uppfatta vad dom ville ha. Jag satt kvar på min stol och höll låg profil, jag är ju fortfarande ny thank god. Vilket helvete. Och när stresstimmen var över så var min kropp fortfarande på högvarv. Inte var man trött när man kom hem fast klockan var tolv. Så jag kände mig som Christian och la mig på soffan och läste, medan nån snarkade borta i sängen. Ja, jag säger då det: Det här livet.