Klockan ringer på nio. Ställer om till tio. Stänger av. Väcks av telefonen halv elva (!). Går ner i köket och rostar två mackor, häller upp ett glas juice. Upp igen, knäpper på tv:n. Ernst. Ernst och hans sommarprogram. Perfekt. Mysigt. Han är på en ö i Bohuslän. En familj som har ett sommarhus på en ö i Bohuslän. Och ja, det är precis så där som man tänker sig att det ska se ut. På en ö i Bohuslän. Vitt tidigt 1900-tals trähus med ljusblå fönsterkarmar. Egen strand, egen brygga. Karg kullig strandtomt. Huset har gått i arv i generationer, "..här har vi vuxit upp, tillbringat alla somrar hos formor och farfar.." och bla bla bla. Kul för er. Fattar ni hur bra ni har det? Varför känns det som att alla har en ö med ett sommarhus? Alla utom jag. "Här är vi så mycket som möjligt, både sommar och vinter" Tro fan det. Ni hade vart dumma om ni inte var det. Nu måste jag bara säga en sak: Jag HATAR när folk säger att man inte blir lycklig av pengar. Det fattar väl vem som helst att man kan bli, inte i papperslapparna i sig, så klart, men med dess hjälp.
Om jag skulle kunna ha ett sommarhus på en ö i Bohuslän, kom och säg till mig att jag inte är lycklig då.
Är du med mig räven, sommarhus i Bohuslän nästa? ;)
/S
onsdag 27 augusti 2008
tisdag 26 augusti 2008
Bit of a tuesday
Jag hoppade av och sökte mig mot Pålsundsgatan, ICA Nära. På vägen dit låg Caffe Dello Sport. Drömmen om en lättad krage, uppknuten halsduk och en novembermatch mellan Palermo och Juventus.
Sedan låg ett märkligt mysigt fik.
Från ICA gick jag med ett paket, där i låg Bit of a Blur, Stjärnor och äpplen som faller och Fri från oro, ångest och fobier. Började läsa Alex James blur/självbiografi. Det kan bli en fin höst. Han är född i Bournemouth, jag var i Bournemouth när jag var tolv år. Jag hade stubbigt hår, snaggad. Kvinnan på hotellet ville ta på håret, det fick hon, det var spännande. Hon pratade engelska.
På radion pratar de om träning, han som är inkallad som expert låter grov. Pratar rivjärnsgöteborska. Om Hoa Hoa hade varit från Göteborg hade det varit han.
Vill lyssna på Blur, första singeln från Think Tank, den lugna som är magisk. Älskar trulige tjur-Damon, men Alex har ju något speciellt som spädes lika delar charm och stil.
Blur. En uppväxt och världen upplevdes till första blurskivorna, läskiga och underbara och eviga ungdomens musik.
Sedan låg ett märkligt mysigt fik.
Från ICA gick jag med ett paket, där i låg Bit of a Blur, Stjärnor och äpplen som faller och Fri från oro, ångest och fobier. Började läsa Alex James blur/självbiografi. Det kan bli en fin höst. Han är född i Bournemouth, jag var i Bournemouth när jag var tolv år. Jag hade stubbigt hår, snaggad. Kvinnan på hotellet ville ta på håret, det fick hon, det var spännande. Hon pratade engelska.
På radion pratar de om träning, han som är inkallad som expert låter grov. Pratar rivjärnsgöteborska. Om Hoa Hoa hade varit från Göteborg hade det varit han.
Vill lyssna på Blur, första singeln från Think Tank, den lugna som är magisk. Älskar trulige tjur-Damon, men Alex har ju något speciellt som spädes lika delar charm och stil.
Blur. En uppväxt och världen upplevdes till första blurskivorna, läskiga och underbara och eviga ungdomens musik.
måndag 25 augusti 2008
Decemberrtorka i augusti?!
Är det torka på Decemberräven eller vad?! Kom igen nu, rävas. Nu ska jag ut på Varbergs-promenad med Vidde och Challe.
/S
/S
måndag 18 augusti 2008
Jag är en pensionär.
Just varit ute en en och en halv timmes promenad. Samma runda som igår. Sommaren har kommit tillbaka, ett sista ryck innan hösten, och det är nu man uppskattar den som mest. Just för dess oförväntade, plötsliga éntre. Som ett litet extranummer. Promenaden började med lite tät lövskog, bredvid klipptes gräset av kommunens parkarbetare. Doft av nyklippt gräs. Sedan igenom ett gammalt bostadsområde från sextiotalet. Jag gissar att det är OKEJ att bo här nu, med sina upputsade fasader och gemensamma uteplatser med trämöbler finns inte längre stämpeln av smuts och pack och pinsamhet som fanns när jag var liten. Vidare ner till havet, först längs en slingrande stig över en maskrostäckt äng, sedan en asfaltslagd strandpromenad. Genom en skogsdunge, förbi en kyrkogård fylld av tuberkolosdrabbade barn, sedan de nybyggda husen i gammal stil vid kustsanatoriet. Sedan öppet hav, anar danmarksfärjan som en grå silhuett, salt vind, vidare upp för hästahagaberget. Vildvuxet med björnbär, ljunghedar och bergsknallar. Fårpluttar. Fjärilar som snurrar, myror som irrar runt. Det är så grönt, så vackert, och just här får jag känslan av att 'detta är för mycket, detta är för vackert för att ta in på en gång'. Och jag önskar att det vackra kunde spridas ut, upplösas ur sin komprimerade form och finnas inte bara nu, utan också sen.
Jag tror jag känner mig som en pensionär gör inuti. Blir glad av att se ett fint hus med trädgården fylld av vildvuxna blommor. Blir glad av att möta två vänninor i 75-års åldern med sina fjällräven-ryggsäckar som gett sig upp på berget på en liten utflykt. Blir glad av fjärilarna och de skuggkastande stora ekarna. Det oändliga stora havet. Jag tänker att det här vill jag ha jämt.
Får några år sen, när jag jobbade som mest, och hade spenderat allt för lång tid innanför stadens tullar, så blev jag nästan arg på mig själv vid ett tillfälle. Det var när jag var hemma och gick ner till havet, samma gamla stig som jag gått varje dag på sommaren tills jag flyttade när jag var arton. Sanden, de torra bruna tallbaren, och pissmyrorna. Kottarna, ljungen med sina kråkbär som vi åt. De gulnande grästuvorna som knappt höll sig vid liv i den torra sandjorden. Jag hade glömt allt detta! Det som hade varit den självklara naturen i hela min barndom hade nu beslutat sig för att lämna mitt minne, i alla fall tills jag behagade hämta upp det igen. Så kändes det.
Det är konstigt vad man har minnen till platser. Det handlar ofta inte om några märkvärdiga historier som skulle vara värda att berätta för någon annan. Nej, det handlar om små små minnen, förnimmelser, som man gör bäst i att ha för sig själv. Det är så de ska få vara. Som känslan av frihet, men också duktighet, när jag går genom slingan i skogen. Där jag under min åtta veckors lediga tid förra sommaren började springa och gillade det för första gången i mitt liv. Som när jag passerar parkeringen och garageportarna (som inte är nyputsade utan ser ut som de alltid gjort) vid sextiotals-hyreshusen, och ser vår gamla bil köra upp för parkeringen. Hur det kändes som en annan värld, hur jag inte gillade det. Hur jag går förbi det nybyggada campingområdet med sin ica-affär och utomhus-pool, och kommer ihåg det hus som låg där för några år sedan, som antagligen ingen annan kommer ihåg. De flesta tyckte nog att det var ett ruckel, ett gammal slitet eternitplatte-hus med vingliga trappräcken. Men jag ville bo i det huset. Och fattar faktiskt inte hur de kunde riva det och bygga röda små baracker som nu hyrs ut till sommargäster (och till studenter resten av året så klart, bara för att dra in extra mycket pengar).
Nu fick jag plötsligt skrivstopp. Så kan det gå.
/S
Jag tror jag känner mig som en pensionär gör inuti. Blir glad av att se ett fint hus med trädgården fylld av vildvuxna blommor. Blir glad av att möta två vänninor i 75-års åldern med sina fjällräven-ryggsäckar som gett sig upp på berget på en liten utflykt. Blir glad av fjärilarna och de skuggkastande stora ekarna. Det oändliga stora havet. Jag tänker att det här vill jag ha jämt.
Får några år sen, när jag jobbade som mest, och hade spenderat allt för lång tid innanför stadens tullar, så blev jag nästan arg på mig själv vid ett tillfälle. Det var när jag var hemma och gick ner till havet, samma gamla stig som jag gått varje dag på sommaren tills jag flyttade när jag var arton. Sanden, de torra bruna tallbaren, och pissmyrorna. Kottarna, ljungen med sina kråkbär som vi åt. De gulnande grästuvorna som knappt höll sig vid liv i den torra sandjorden. Jag hade glömt allt detta! Det som hade varit den självklara naturen i hela min barndom hade nu beslutat sig för att lämna mitt minne, i alla fall tills jag behagade hämta upp det igen. Så kändes det.
Det är konstigt vad man har minnen till platser. Det handlar ofta inte om några märkvärdiga historier som skulle vara värda att berätta för någon annan. Nej, det handlar om små små minnen, förnimmelser, som man gör bäst i att ha för sig själv. Det är så de ska få vara. Som känslan av frihet, men också duktighet, när jag går genom slingan i skogen. Där jag under min åtta veckors lediga tid förra sommaren började springa och gillade det för första gången i mitt liv. Som när jag passerar parkeringen och garageportarna (som inte är nyputsade utan ser ut som de alltid gjort) vid sextiotals-hyreshusen, och ser vår gamla bil köra upp för parkeringen. Hur det kändes som en annan värld, hur jag inte gillade det. Hur jag går förbi det nybyggada campingområdet med sin ica-affär och utomhus-pool, och kommer ihåg det hus som låg där för några år sedan, som antagligen ingen annan kommer ihåg. De flesta tyckte nog att det var ett ruckel, ett gammal slitet eternitplatte-hus med vingliga trappräcken. Men jag ville bo i det huset. Och fattar faktiskt inte hur de kunde riva det och bygga röda små baracker som nu hyrs ut till sommargäster (och till studenter resten av året så klart, bara för att dra in extra mycket pengar).
Nu fick jag plötsligt skrivstopp. Så kan det gå.
/S
söndag 17 augusti 2008
Lite söndag, lite liv, mycket bättre
United fick bara 1-1 hemma mot Newcastle. Känns typiskt att vi börjar halvtaskigt, likadant förra året. Eftersom både Arsenal, Chelsea och Liverpool tog tre poäng i första omgången blir det en jävligt onödig uppförsbacke direkt.
Annars känns det betydligt bättre idag än det gjorde i veckan med 300%-tempo på jobb. Foldern är skickad till tryck, Johan är tillbaka imorgon så jag slipper sporten, det ska bli jävligt skönt med en normal vecka. Arbetet med koncernfoldern känns bara inspirerande nu när jag kan planera tiden och försöka göra ett bra jobb med den. Antar att det kan liknas vid ett slags examensprov, eller genrep inför de jobb jag förhoppningsvis får fakturera för senare i höst. Eller rättare sagt: efter det här får jag börja ta betalt.
Idag var jag, Robban och Nil på bokbordsjakt på Drottninggatan. Eller bokjakt. Fast jag hittade min raritet på Alfa Antikvariat, en välsorterad liten boklåda längre upp, vid krönet. Hittade Mytologier, Roland Barthes, köpte den, hade egentligen inte råd, 120:-. Men nu är den lilla samlingen komplett med Litteraturens nollpunkt och Kritiska essäer.
Längtar efter min egen, underbara räv. Hon vet inte att jag dessutom köpte en Rom-guide på engelska för fem kronor i ett bokstånd. Hon som stod bakom disken frågade liksom i förbigående, när jag stod och glodde lite håglöst: "Du ska inte besöka Rom i höst? Då har jag en bra Romguide, du får den för fem spänn...". Konstigt. Det var ju inget snack.
Nu, lite bok, sen sömn.
/T
Annars känns det betydligt bättre idag än det gjorde i veckan med 300%-tempo på jobb. Foldern är skickad till tryck, Johan är tillbaka imorgon så jag slipper sporten, det ska bli jävligt skönt med en normal vecka. Arbetet med koncernfoldern känns bara inspirerande nu när jag kan planera tiden och försöka göra ett bra jobb med den. Antar att det kan liknas vid ett slags examensprov, eller genrep inför de jobb jag förhoppningsvis får fakturera för senare i höst. Eller rättare sagt: efter det här får jag börja ta betalt.
Idag var jag, Robban och Nil på bokbordsjakt på Drottninggatan. Eller bokjakt. Fast jag hittade min raritet på Alfa Antikvariat, en välsorterad liten boklåda längre upp, vid krönet. Hittade Mytologier, Roland Barthes, köpte den, hade egentligen inte råd, 120:-. Men nu är den lilla samlingen komplett med Litteraturens nollpunkt och Kritiska essäer.
Längtar efter min egen, underbara räv. Hon vet inte att jag dessutom köpte en Rom-guide på engelska för fem kronor i ett bokstånd. Hon som stod bakom disken frågade liksom i förbigående, när jag stod och glodde lite håglöst: "Du ska inte besöka Rom i höst? Då har jag en bra Romguide, du får den för fem spänn...". Konstigt. Det var ju inget snack.
Nu, lite bok, sen sömn.
/T
Konstig dröm
Jag hade en konstig dröm som jag just vaknade ur. Jag besökte ett bibliotek, och där på deras anslagstavla satt en gammal inbetalningsanvisning om en taxibetalning på 192 kr, utbetalat till mitt namn. Då kom jag ihåg att det var för att biblioteket hade uppehållit mig med nåt tekniskt strul i sina maskiner, som de gladeligen erbjöd sig att att stå för taxiresan till min hårfrisör, där jag hade en inbokad tid som jag just höll på att missa.
Det skulle ju aldrig hända på riktigt.
Sen vaknade jag med så där lite pirr i magen. En förväntansfullhet. Som att jag just idag kommit på, eller i alla fall bestämt mig, att livet är rätt gött. För det är ju det (sa jag ju), om man vaknar på den sidan. Det kan också vara för jävligt, men det vet vi ju alla. Det dumma med såna här dagar är att det håller ju bara i sig ett tag, så det gäller att utnyttja tiden bra. Vara lite kreativ. Måla om bord, sticka ut och springa, läsa fem böcker, starta nya projekt. Jaja, jag skrev lite i alla fall!
En köpp kaffe på det!
/S
Det skulle ju aldrig hända på riktigt.
Sen vaknade jag med så där lite pirr i magen. En förväntansfullhet. Som att jag just idag kommit på, eller i alla fall bestämt mig, att livet är rätt gött. För det är ju det (sa jag ju), om man vaknar på den sidan. Det kan också vara för jävligt, men det vet vi ju alla. Det dumma med såna här dagar är att det håller ju bara i sig ett tag, så det gäller att utnyttja tiden bra. Vara lite kreativ. Måla om bord, sticka ut och springa, läsa fem böcker, starta nya projekt. Jaja, jag skrev lite i alla fall!
En köpp kaffe på det!
/S
Det håller i sig
Och just nu sitter jag alltså och skriver på en förklädd "Decemberräven". För den här versionen är ju den nya jag just skapade, och alltså inte den riktiga. Känns lite extra mysigt.
Jag kan inte sova. Grrrr. Ska kanske ta och läsa lite ur boken, jag började läsa innan, "Den hemlige kocken". Jag gör det. God natt, alla rävar.
/S
Jag kan inte sova. Grrrr. Ska kanske ta och läsa lite ur boken, jag började läsa innan, "Den hemlige kocken". Jag gör det. God natt, alla rävar.
/S
Hahaaaaaaaa!
Hahhaaaa för att jag faktiskt är klurig när det kommer till datagrejs. Jag kunde inte sova och började tänka på att jag borde ha startat denna blogg med en gemensam email-adress - i stället för min personliga. Inte för att jag tror att någon på T ska tjuvläsa min mail, nää FAKTISKT inte, men jag är nojjig, och det betyder att i teorin kan lösenordet hamna på villovägar och min mail kan inkräktas av vem som helst. Förutom nojjan så var det kanske ännu mer av envishet som jag gav mig in i klureriet. Jag skulle kunna bli detektiv. Jag vet det! Allt går att lösa...
So, here it is, the brand new Decemberräven (i exakt gammal tappning!) !
Det ska firas med ett nytt inlägg! Kommer snart. Puss och hej med känslan att "Det finns inget jag inte klarar av"
So, here it is, the brand new Decemberräven (i exakt gammal tappning!) !
Det ska firas med ett nytt inlägg! Kommer snart. Puss och hej med känslan att "Det finns inget jag inte klarar av"
lördag 16 augusti 2008
En konjak på det?
Jag blev tamefan så go i sinnet av Virts blog att jag i ren förtjusning slår upp en liten konjak ikväll igen. Och bara är. Själv i hipsterhornstull. Knivsöder. Som en nyss nämnd briljantiker myntade.
/T
Upplagd av Decemberräven kl. 11:05 0 kommentarer
/T
Upplagd av Decemberräven kl. 11:05 0 kommentarer
F to the V!
Virtanen. Det räcker ibland med rubrikerna för att man ska känna igen briljansen. Eller vad faan sägs om: "Kryddmåttet: Den kompletta dårens mått" !!!!!?????
http://www.tv8.se/studiovirtanen
Hur kan man INTE älska en så underbart, inkännande störd och klarsynt skruvhumoristisk person?
http://www.tv8.se/studiovirtanen
Hur kan man INTE älska en så underbart, inkännande störd och klarsynt skruvhumoristisk person?
Proppen ur
Okej, så är jag inne på räven. Decemberräven. Räven som raskar över isen på sjön Åsunden och inte kan bestämma sig för om den ska fira jul i Halland eller Småland. Men som till slut bestämmer sig för nordvästra Småland eftersom snön ligger djup och julstämningen är komplett i granskogen.
Så, nu åkte pyjamasbyxorna på också. Det innebär hemmakväll, såvitt jag kan förstå. Hm...lite radio? Eller en skiva? Det blev P1. Där skorrar en akademiker på förfinad skånska om faraoner och kejsare i det forna Egypten. Kan det vara någe? Hursomhelst, Premier League sparkade igång klockan 14 idag, Arsenal tog emot nykomlingarna West Bromwich Albions. Det blev 1-0 efter att nyanlände Nasri (från Marseille) nätat redan i fjärde minuten. Arsenals kortpassningsspel och briljans växlat med ineffektivitet känns igen. WBA var dock stundtals giftiga och Miller och Mac Donald kommer struta en del mot mediokert motstånd.
Imorgon kl. 17: Manchester United - Newcastle. Eller Nasty Newcastle, som de bör omtalas. Vågar vi hoppas på en explosion i premiären? Förra säsongen vann vi de båda mötena med sammanlagt 11-1! Hence: 5-0 imorgon...
Min tjej är i Varberg och hänger med sin älskade familj, jag längtar efter henne. Men passar på att läsa och kolla fotboll och tänka. Stavsuddadygnet var mycket välgörande, efter en jävla vecka på jobb finns det få saker som ger sån snabb distans och nya intryck som vår lilla skärgårdsö! Både Bullen, katten Nisse och två rådjur (samma som förra gången) visade sig, det ger ett slags lugn och en värdighet år vistelsen när djuren oombedda tar vägarna förbi och in på tomten.
På Stavsudda läste jag i solen också klart Godnatt, jord igår. Det är en otroligt stark skildring av statarsamhället, det samhälle som präglade landet för bara ett par tre generationer sedan, men som dagens uppväxande generation inte tycks reflektera så mycket över. Allt tyckande, positionerande och listande väger lätt mot de umbäranden våra farföräldrar i de flesta släkter hade att stå i. Mormor var banvaktare och jobbade i storkök på lasarettet i Eksjö. Morfar var rallare. Farfar jobbade i gruva och i tung industri, vilket kostade honom lungkapaciteten. Farmor, listig och intelligent, fick nöja sig med att bistå "tant Bengtsson", en uppenbarligen lite mer välbeställd kvinna som kunde kosta på sig assistens i hemmet. Långt innan hushållsnära tjänster någonsin hade uttalats från riksdagens talarstol.
Är det då inte fantastiskt att vi kommit så långt i välstånd och arbetsmiljö sedan dess? Så klart. Men det ÄR nyttigt att inse den korta period vi har haft det så här bra, och det ÄR vikigt att känna ödmjukhet inför dem som med sina bara händer bokstavligt talat byggde landet, infrastrukturen och kämpade långa dagar under slitiga omständigheter för att föra saker framåt. Let's push things forward.
Ivar Lo-Johansson är för övrigt en briljant stilist och sylvass iaktagare av folks inre.
Nu har jag just börjat på Konspirationen mot Amerika, en av Philip Roths senaste romaner. Det är första jag läser av honom, men det är tydligt att han är en berättare av stora mått.
Over and out, Fleet Fox.
Upplagd av Decemberräven kl. 09:48 0 kommentarer
den 14 augusti 2008
Så, nu åkte pyjamasbyxorna på också. Det innebär hemmakväll, såvitt jag kan förstå. Hm...lite radio? Eller en skiva? Det blev P1. Där skorrar en akademiker på förfinad skånska om faraoner och kejsare i det forna Egypten. Kan det vara någe? Hursomhelst, Premier League sparkade igång klockan 14 idag, Arsenal tog emot nykomlingarna West Bromwich Albions. Det blev 1-0 efter att nyanlände Nasri (från Marseille) nätat redan i fjärde minuten. Arsenals kortpassningsspel och briljans växlat med ineffektivitet känns igen. WBA var dock stundtals giftiga och Miller och Mac Donald kommer struta en del mot mediokert motstånd.
Imorgon kl. 17: Manchester United - Newcastle. Eller Nasty Newcastle, som de bör omtalas. Vågar vi hoppas på en explosion i premiären? Förra säsongen vann vi de båda mötena med sammanlagt 11-1! Hence: 5-0 imorgon...
Min tjej är i Varberg och hänger med sin älskade familj, jag längtar efter henne. Men passar på att läsa och kolla fotboll och tänka. Stavsuddadygnet var mycket välgörande, efter en jävla vecka på jobb finns det få saker som ger sån snabb distans och nya intryck som vår lilla skärgårdsö! Både Bullen, katten Nisse och två rådjur (samma som förra gången) visade sig, det ger ett slags lugn och en värdighet år vistelsen när djuren oombedda tar vägarna förbi och in på tomten.
På Stavsudda läste jag i solen också klart Godnatt, jord igår. Det är en otroligt stark skildring av statarsamhället, det samhälle som präglade landet för bara ett par tre generationer sedan, men som dagens uppväxande generation inte tycks reflektera så mycket över. Allt tyckande, positionerande och listande väger lätt mot de umbäranden våra farföräldrar i de flesta släkter hade att stå i. Mormor var banvaktare och jobbade i storkök på lasarettet i Eksjö. Morfar var rallare. Farfar jobbade i gruva och i tung industri, vilket kostade honom lungkapaciteten. Farmor, listig och intelligent, fick nöja sig med att bistå "tant Bengtsson", en uppenbarligen lite mer välbeställd kvinna som kunde kosta på sig assistens i hemmet. Långt innan hushållsnära tjänster någonsin hade uttalats från riksdagens talarstol.
Är det då inte fantastiskt att vi kommit så långt i välstånd och arbetsmiljö sedan dess? Så klart. Men det ÄR nyttigt att inse den korta period vi har haft det så här bra, och det ÄR vikigt att känna ödmjukhet inför dem som med sina bara händer bokstavligt talat byggde landet, infrastrukturen och kämpade långa dagar under slitiga omständigheter för att föra saker framåt. Let's push things forward.
Ivar Lo-Johansson är för övrigt en briljant stilist och sylvass iaktagare av folks inre.
Nu har jag just börjat på Konspirationen mot Amerika, en av Philip Roths senaste romaner. Det är första jag läser av honom, men det är tydligt att han är en berättare av stora mått.
Over and out, Fleet Fox.
Upplagd av Decemberräven kl. 09:48 0 kommentarer
den 14 augusti 2008
torsdag 14 augusti 2008
En monolog
Det verkar inte vara så mycket action här på bloggen. Eller??! Where is the action?! Jag trodde vi var två om det här, grrrrr... Nä, jag är inte arg. Jag bara fortsätter på min lilla monolog, det känns bra. Idag har det varit femårs-kalas. Det var hembakad pizza, tårta, godis och barn som underhöll. Imorgon är det ett till, 5-års-kalas alltså. Det blåser väldigt västkustskt här. Inatt vaknade jag av blåsten och hur huset knakade. Det är mysigt, tror jag, men på gränsen till omysigt och hur det var. Jag har höstkänslor. Drömmer om blåsiga promenader vid havet, och regnruskiga filmkvällar. Mmmm.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)