Klockan ringer på nio. Ställer om till tio. Stänger av. Väcks av telefonen halv elva (!). Går ner i köket och rostar två mackor, häller upp ett glas juice. Upp igen, knäpper på tv:n. Ernst. Ernst och hans sommarprogram. Perfekt. Mysigt. Han är på en ö i Bohuslän. En familj som har ett sommarhus på en ö i Bohuslän. Och ja, det är precis så där som man tänker sig att det ska se ut. På en ö i Bohuslän. Vitt tidigt 1900-tals trähus med ljusblå fönsterkarmar. Egen strand, egen brygga. Karg kullig strandtomt. Huset har gått i arv i generationer, "..här har vi vuxit upp, tillbringat alla somrar hos formor och farfar.." och bla bla bla. Kul för er. Fattar ni hur bra ni har det? Varför känns det som att alla har en ö med ett sommarhus? Alla utom jag. "Här är vi så mycket som möjligt, både sommar och vinter" Tro fan det. Ni hade vart dumma om ni inte var det. Nu måste jag bara säga en sak: Jag HATAR när folk säger att man inte blir lycklig av pengar. Det fattar väl vem som helst att man kan bli, inte i papperslapparna i sig, så klart, men med dess hjälp.
Om jag skulle kunna ha ett sommarhus på en ö i Bohuslän, kom och säg till mig att jag inte är lycklig då.
Är du med mig räven, sommarhus i Bohuslän nästa? ;)
/S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar