Proppen ur

Okej, så är jag inne på räven. Decemberräven. Räven som raskar över isen på sjön Åsunden och inte kan bestämma sig för om den ska fira jul i Halland eller Småland. Men som till slut bestämmer sig för nordvästra Småland eftersom snön ligger djup och julstämningen är komplett i granskogen.

Så, nu åkte pyjamasbyxorna på också. Det innebär hemmakväll, såvitt jag kan förstå. Hm...lite radio? Eller en skiva? Det blev P1. Där skorrar en akademiker på förfinad skånska om faraoner och kejsare i det forna Egypten. Kan det vara någe? Hursomhelst, Premier League sparkade igång klockan 14 idag, Arsenal tog emot nykomlingarna West Bromwich Albions. Det blev 1-0 efter att nyanlände Nasri (från Marseille) nätat redan i fjärde minuten. Arsenals kortpassningsspel och briljans växlat med ineffektivitet känns igen. WBA var dock stundtals giftiga och Miller och Mac Donald kommer struta en del mot mediokert motstånd.

Imorgon kl. 17: Manchester United - Newcastle. Eller Nasty Newcastle, som de bör omtalas. Vågar vi hoppas på en explosion i premiären? Förra säsongen vann vi de båda mötena med sammanlagt 11-1! Hence: 5-0 imorgon...

Min tjej är i Varberg och hänger med sin älskade familj, jag längtar efter henne. Men passar på att läsa och kolla fotboll och tänka. Stavsuddadygnet var mycket välgörande, efter en jävla vecka på jobb finns det få saker som ger sån snabb distans och nya intryck som vår lilla skärgårdsö! Både Bullen, katten Nisse och två rådjur (samma som förra gången) visade sig, det ger ett slags lugn och en värdighet år vistelsen när djuren oombedda tar vägarna förbi och in på tomten.

På Stavsudda läste jag i solen också klart Godnatt, jord igår. Det är en otroligt stark skildring av statarsamhället, det samhälle som präglade landet för bara ett par tre generationer sedan, men som dagens uppväxande generation inte tycks reflektera så mycket över. Allt tyckande, positionerande och listande väger lätt mot de umbäranden våra farföräldrar i de flesta släkter hade att stå i. Mormor var banvaktare och jobbade i storkök på lasarettet i Eksjö. Morfar var rallare. Farfar jobbade i gruva och i tung industri, vilket kostade honom lungkapaciteten. Farmor, listig och intelligent, fick nöja sig med att bistå "tant Bengtsson", en uppenbarligen lite mer välbeställd kvinna som kunde kosta på sig assistens i hemmet. Långt innan hushållsnära tjänster någonsin hade uttalats från riksdagens talarstol.

Är det då inte fantastiskt att vi kommit så långt i välstånd och arbetsmiljö sedan dess? Så klart. Men det ÄR nyttigt att inse den korta period vi har haft det så här bra, och det ÄR vikigt att känna ödmjukhet inför dem som med sina bara händer bokstavligt talat byggde landet, infrastrukturen och kämpade långa dagar under slitiga omständigheter för att föra saker framåt. Let's push things forward.

Ivar Lo-Johansson är för övrigt en briljant stilist och sylvass iaktagare av folks inre.

Nu har jag just börjat på Konspirationen mot Amerika, en av Philip Roths senaste romaner. Det är första jag läser av honom, men det är tydligt att han är en berättare av stora mått.

Over and out, Fleet Fox.

Upplagd av Decemberräven kl. 09:48 0 kommentarer
den 14 augusti 2008