Bad day, good day

Jag irriterar mig på mig själv. På att jag ena dagen kan vara så låg, och inte fatta grejen med att gå runt och bara..vara. Nästa hör jag mig själv tänka: 'livet är underbart!' gång på gång på gång. Grrrr. Hur kan det ändras ändras så snabbt?
Eller så skiter jag bara i att bli irriterad och accepterar att jag är sån. Att livet är så, men att jag är så i synnerhet. High and low. Eller rättare sagt 'low and high', för det är oftare en dålig dag följs av en bra, än tvärtom.
Det trista är att man aldrig vet innan när man ska ha sina dåliga dagar. Då hade man ju kunnat planera lite. Ladda ner en ny teveserie och frysen med mat.

I dag har i alla fall varit en 'livet är bra gött ibland! -dag'. Det visste jag inte när jag vaknade (som för övrigt var 03.30, tidig nyhetsmorgon på jobbet), utan märkte först när jag vandrade från jobbet vid tio-snåret. Kanske var det solskenet, kanske var det den alldeles lagoma tröttheten, kanske var det för att jag visste att nu dröjer det till nästa morgonpass. Kanske var det Chrilles kärleksfulla puss. Kanske var det tröttheten på mig själv och beslutet att överge mitt kontrollbehov litegrann, som inte gör sig bra nånstans, som fick mig att inse att det här kunde var en sån där härlig dag.

Jag hoppade av vid T-centralen och promenerade Drottninggatan ner, förbi turist-shoparna som säljer sverige-t-shirts och älg-mjukisdjur, till en liten bokhandel där dom har så billiga vykort att jag undrar om dom inte går back på just dem, och ganska billiga böcker.
Några Pixi-böcker och en Laban och Labolina-bok till Isis. Perfekt lagom små för att stoppa i ett vadderat kuvert! Och en Alexander Mc Call Smith-bok till mig också, lite feelgood att ta med till Italien.
Promenerar bort till Gamla stan, Västerlånggatan, som, inte bara har turistfällor utan faktiskt en och annan bra affär. Går in i en som säljer gamla leksaker, eller nya egentligen, eller kanske både och. Klippdockor, bokmärken, roliga vattenfyllda plastgrejer med figurer som flyter omkring. Grymt julklappsställe!
Jag älskar att affären säkert ser ut som den alltid gjort. Jag älskar att affärsinnehavaren är lika glad och trevlig för att jag till slut köper några plastsandformar för trettitvå kronor som han hade varit om jag köpt den exklusiva julkalendern med änglar som finns bakom kassan.

Tar tunnelbanan sista biten hem, och på väg genom gången ser jag än en gång skylten med "gårdagens bröd - halva priset" utanför det lilla bageriet, och just i dag stannar jag. Varför blir det svårare och svårare att gå in på ett ställe ju längre tiden går? Jag har passerat varje dag under två år men aldrig gått in. Fast jag nog egentligen velat. Hjärnan är en konstig manick. Förutom att det är två jättetrevliga damer bakom kassan, ser jag dessutom att disken är fullproppad med en massa goa ekologiska surdegsbröd. Billigare än på Ica. På Ica har dom förresten inte ens surdegsbröd.

/S